Del 16
Irjana höll upp ett finger som tecken på att de skulle vänta lite.
"Herr ingenjör, ta en titt på den där. Rapportera sedan vad det är, vad den gör och laga den om det behövs."
Hon pekade på en konstruktion av trä och metall med små kantiga hjul på sidan och en vev. Maolo suckade lite, klev över några högar oidentifierade objekt och började studera konstruktionen.
"Den där lilla lådan kommer från havets botten. Det var i alla fall där vi hittade den. Lite norrut härifrån."
Innan hon vände sig mot Kedira gav Irjana Maolo en frågande blick, vilken han besvarade med att rycka på axlarna.
"Plagg med många fickor är inte så vanligt häromkring, men något slittåligt ska vi nog kunna hitta!" fortsatte hon medan hon började började leta igenom kläderna på disken.
Carys vände och vred på den lilla asken. "Norrifrån, säger du? Hur mycket ska du ha för den?" frågade hon trevande.
Hennes minnen av liknande anordningar var mångtaliga, i Thierat var de den erkänt bästa metoden att gömma undan hemligheter. Forma till en ask, och inneslut sedan hemligheten i denna med lämpliga låsmekanismer. Utan nyckelhål skulle inte ens den bästa av dyrkare kunna komma åt askens innehåll.
"Om du inte har något med många fickor behöver jag även något att bära mina ägodelar i," svarade Kedira och tänkte på alla livsnödvändiga föremål hon förvarade i sina fickor för tillfället. Även om hon inte var särskilt förtjust i tanken på att släpa runt på en säck accepterade hon snabbt att det inte fanns något annat alternativ. Det skulle förmodligen även underlätta för henne att smälta in i staden om hennes kläder inte var allt för avvikande. Hennes intensiva blick, gyllenbruna axellånga hår och hud som hade en mer orange nyans än vanliga människor var vana vid gav henne redan tillräckligt mycket uppmärksamhet. Att hon alltid verkade smyga fram med små försiktiga och väl kontrollerade rörelser gjorde också att folk brukade lägga märke till henne.
//Kläms
"Herr ingenjör, ta en titt på den där. Rapportera sedan vad det är, vad den gör och laga den om det behövs."
Hon pekade på en konstruktion av trä och metall med små kantiga hjul på sidan och en vev. Maolo suckade lite, klev över några högar oidentifierade objekt och började studera konstruktionen.
"Den där lilla lådan kommer från havets botten. Det var i alla fall där vi hittade den. Lite norrut härifrån."
Innan hon vände sig mot Kedira gav Irjana Maolo en frågande blick, vilken han besvarade med att rycka på axlarna.
"Plagg med många fickor är inte så vanligt häromkring, men något slittåligt ska vi nog kunna hitta!" fortsatte hon medan hon började började leta igenom kläderna på disken.
Carys vände och vred på den lilla asken. "Norrifrån, säger du? Hur mycket ska du ha för den?" frågade hon trevande.
Hennes minnen av liknande anordningar var mångtaliga, i Thierat var de den erkänt bästa metoden att gömma undan hemligheter. Forma till en ask, och inneslut sedan hemligheten i denna med lämpliga låsmekanismer. Utan nyckelhål skulle inte ens den bästa av dyrkare kunna komma åt askens innehåll.
"Om du inte har något med många fickor behöver jag även något att bära mina ägodelar i," svarade Kedira och tänkte på alla livsnödvändiga föremål hon förvarade i sina fickor för tillfället. Även om hon inte var särskilt förtjust i tanken på att släpa runt på en säck accepterade hon snabbt att det inte fanns något annat alternativ. Det skulle förmodligen även underlätta för henne att smälta in i staden om hennes kläder inte var allt för avvikande. Hennes intensiva blick, gyllenbruna axellånga hår och hud som hade en mer orange nyans än vanliga människor var vana vid gav henne redan tillräckligt mycket uppmärksamhet. Att hon alltid verkade smyga fram med små försiktiga och väl kontrollerade rörelser gjorde också att folk brukade lägga märke till henne.
//Kläms
Del 15
Maolo såg sig fundersamt omkring efter ägarinnan när han plötsligt fick syn på klädtrave som försökte klämma sig fram mot disken.
"Vad är det där Ompa?" frågade han klädhögen.
"Det är kläder ser du väl, och helt nyanlända!"
En lite kraftigare kvinna vars favoritfärg uppenbart var skogsgrönt döck plötsligt fram när högen med kläder föll ner på disken.
"Jag får nog öva på att släppa svävningsformler", sa hon fundersamt och vände sig sedan mot sina nya kunder.
"Sluta med ditt sabla "Ompa" Maolo. Jag är då ingen gammal moster! Jag heter faktiskt Irjana."
Hon tittade lite misstänktsamt på Carys och Kedira.
"De är inte härifrån." sa Maolo snabbt.
"Välkomna till min lilla butik då!" sa Irjana glatt."Letar ni efter något?"
Carys nickade leende mot Irjana. "Kedira här är nog intresserad av något i klädväg, inte sant?"
Hon kastade en nyfiken blick mot en av hyllorna. "Själv skulle jag gärna vilja veta varifrån ni fått denna." sa hon och lyfte fram en liten fyrkantig ask från hyllan. Ungefär lika stor som en handflata, och med sirliga mönster kring alla sidor. Den lilla asken tycktes inte gå att öppna, men vikten skvallrade om att den var ihålig. "Någon har gjort sig stort besvär för att försegla denna, det är inte många som kan manipulera metall på det här sättet." konstaterade hon sakligt.
"Precis. Jag letar egentligen efter kläder som tål en hel del, har många fickor och som är gjorda av ett lätt och smidigt material men har du inget passande tar jag vad som helst som passar." Kedira visste precis vad hon var ute efter men trodde inte att den här kvinnan hade det hon sökte. Hemma var det lätt att hitta den sortens plagg men det berodde mest på att naturen ställde högre krav på kläder än livet i en storstad som Kellia gjorde.
"Allt är bättre än att frysa," fortsatte hon med ett leende.
//Kläms
"Vad är det där Ompa?" frågade han klädhögen.
"Det är kläder ser du väl, och helt nyanlända!"
En lite kraftigare kvinna vars favoritfärg uppenbart var skogsgrönt döck plötsligt fram när högen med kläder föll ner på disken.
"Jag får nog öva på att släppa svävningsformler", sa hon fundersamt och vände sig sedan mot sina nya kunder.
"Sluta med ditt sabla "Ompa" Maolo. Jag är då ingen gammal moster! Jag heter faktiskt Irjana."
Hon tittade lite misstänktsamt på Carys och Kedira.
"De är inte härifrån." sa Maolo snabbt.
"Välkomna till min lilla butik då!" sa Irjana glatt."Letar ni efter något?"
Carys nickade leende mot Irjana. "Kedira här är nog intresserad av något i klädväg, inte sant?"
Hon kastade en nyfiken blick mot en av hyllorna. "Själv skulle jag gärna vilja veta varifrån ni fått denna." sa hon och lyfte fram en liten fyrkantig ask från hyllan. Ungefär lika stor som en handflata, och med sirliga mönster kring alla sidor. Den lilla asken tycktes inte gå att öppna, men vikten skvallrade om att den var ihålig. "Någon har gjort sig stort besvär för att försegla denna, det är inte många som kan manipulera metall på det här sättet." konstaterade hon sakligt.
"Precis. Jag letar egentligen efter kläder som tål en hel del, har många fickor och som är gjorda av ett lätt och smidigt material men har du inget passande tar jag vad som helst som passar." Kedira visste precis vad hon var ute efter men trodde inte att den här kvinnan hade det hon sökte. Hemma var det lätt att hitta den sortens plagg men det berodde mest på att naturen ställde högre krav på kläder än livet i en storstad som Kellia gjorde.
"Allt är bättre än att frysa," fortsatte hon med ett leende.
//Kläms
Del 14
Han hoppades att ingen skulle göra något överilat, och andades ut smått när de kom fram utan incident till en grönmålad trädörr på en av de trånga gatorna. Färgen på dörren hade flagnat avsevärt, men dörren i sig var av bastant trä.
Maolo funderade lite och bestämde sig för att det var bäst att bara gå in. Han fick handskas med ägarinnans vilket-humör-hon-nu-var-på-utbrott på något sätt.
Vid första anblicken när man kom in verkade affären väldigt liten och oerhört överbelamrad, men om man stannade en stund och verkligen såg sig omkring upptäckte man att den i själva verket sträckte sig ganska långt in i byggnaden. Det fanns inga fönster och det enda ljuset kom från en närmast överdriven mängd vaxljus placerade på svävande keramikskivor. Själva ljusen verkade även de vara besvärjade. Så vitt någon visste hade de aldrig bytts ut. Eller så hade ägarinnan ett oändligt lager av halvt nedbrända vaxljus (Maolo trodde mer på den första hypotesen).
Just för tillfället var affären tom.
Carys trivdes med tanken på att nu ha en massiv dörr mellan sig själv och de skumma typerna i gränderna. Rummet de befann sig i fick henne genast att känna sig bättre till mods. Hemtrevliga levitationsformler och frysta ljuslågor, äntligen något hon förstod sig på. Hon granskade intresserat de överbelamrade hyllorna, de innehöll verkligen en mycket blandad samling föremål. Hon sköt tillbaka stråhatten för att få bättre uppsikt över vad som fanns därinne.
"Intressant affär", mumlade hon fundersamt.
När Kedira tittade sig runt i affären blev hon överväldigad av det totala kaos som verkade råda. Allt låg utspritt i olika högar och inget av föremålen i högarna verkade ha någon koppling till de andra föremålen i samma hög. Men det var åtminstone varmt och skönt.
Hon gick lite längre in i rummet för att leta reda på nya kläder som kunde ersätta henne gamla förstörda plagg. Att hitta något lika bra som det hon var van vid skulle inte bli lätt och hon skulle antagligen bli tvungen att nöja sig med något billigt som hon kunde byta ut så fort ett bättre alternativ dök upp.
//Kläms
Maolo funderade lite och bestämde sig för att det var bäst att bara gå in. Han fick handskas med ägarinnans vilket-humör-hon-nu-var-på-utbrott på något sätt.
Vid första anblicken när man kom in verkade affären väldigt liten och oerhört överbelamrad, men om man stannade en stund och verkligen såg sig omkring upptäckte man att den i själva verket sträckte sig ganska långt in i byggnaden. Det fanns inga fönster och det enda ljuset kom från en närmast överdriven mängd vaxljus placerade på svävande keramikskivor. Själva ljusen verkade även de vara besvärjade. Så vitt någon visste hade de aldrig bytts ut. Eller så hade ägarinnan ett oändligt lager av halvt nedbrända vaxljus (Maolo trodde mer på den första hypotesen).
Just för tillfället var affären tom.
Carys trivdes med tanken på att nu ha en massiv dörr mellan sig själv och de skumma typerna i gränderna. Rummet de befann sig i fick henne genast att känna sig bättre till mods. Hemtrevliga levitationsformler och frysta ljuslågor, äntligen något hon förstod sig på. Hon granskade intresserat de överbelamrade hyllorna, de innehöll verkligen en mycket blandad samling föremål. Hon sköt tillbaka stråhatten för att få bättre uppsikt över vad som fanns därinne.
"Intressant affär", mumlade hon fundersamt.
När Kedira tittade sig runt i affären blev hon överväldigad av det totala kaos som verkade råda. Allt låg utspritt i olika högar och inget av föremålen i högarna verkade ha någon koppling till de andra föremålen i samma hög. Men det var åtminstone varmt och skönt.
Hon gick lite längre in i rummet för att leta reda på nya kläder som kunde ersätta henne gamla förstörda plagg. Att hitta något lika bra som det hon var van vid skulle inte bli lätt och hon skulle antagligen bli tvungen att nöja sig med något billigt som hon kunde byta ut så fort ett bättre alternativ dök upp.
//Kläms
Del 13
Maolo tog kort emot Kediras hand och började sedan undersöka omgivningen på samma tankfulla och lite skeptiska vis som han tog sig an livet i allmänhet. Efter att ha mumlat och orienterat sig en stund började han plötsligt gå mot stadskärnan. Han såg sig över axeln för att försäkra sig om att de andra följde efter och fortsatte sedan.
Innan de kom till Kellias kärna svängde Maolo av mot vattnet igen, in i de lite trängre och mörkare kvarteren.
Att följa efter Maolo genom mörka gränder kändes ganska olustigt, speciellt då dessa kantades av ljusskygga figurer med tveksamma avsikter. Carys slöt för säkerhets skull handen om några av de släta metallstycken hon alltid bar med sig, blev situationen hotfull skulle de komma till god nytta. Skumraskaffärer var knappast något nytt för henne, men det fanns ingen ursäkt för att vara oförsiktig i situationer som denna.
Kedira kände av Carys osäkerhet och skärpte uppmärksamheten lite extra för att vara beredd på vad som än kunde tänkas hända. Men hon litade på att Maolo visste vad han gjorde och var inte särskilt orolig att något otrevligt skulle inträffa. Dessutom var hon säker på att hon kunde försvara sig om det skulle behövas.
//Kläms
Innan de kom till Kellias kärna svängde Maolo av mot vattnet igen, in i de lite trängre och mörkare kvarteren.
Att följa efter Maolo genom mörka gränder kändes ganska olustigt, speciellt då dessa kantades av ljusskygga figurer med tveksamma avsikter. Carys slöt för säkerhets skull handen om några av de släta metallstycken hon alltid bar med sig, blev situationen hotfull skulle de komma till god nytta. Skumraskaffärer var knappast något nytt för henne, men det fanns ingen ursäkt för att vara oförsiktig i situationer som denna.
Kedira kände av Carys osäkerhet och skärpte uppmärksamheten lite extra för att vara beredd på vad som än kunde tänkas hända. Men hon litade på att Maolo visste vad han gjorde och var inte särskilt orolig att något otrevligt skulle inträffa. Dessutom var hon säker på att hon kunde försvara sig om det skulle behövas.
//Kläms
Del 12
Maolo följde uppmärksamt konversationen och nickade lite för sig själv. Sedan studerade han den vilda flickan ingående. Plötsligt suckade han som om han just gjort ett val han troligen skulle komma att ångra och sträckte fram en hand.
"Maolo, från Tlunahalvön. Jag känner till en liten affär där du skulle kunna hitta kläder, vilket jag antar att du fortfarande är intresserad av."
Sedan vände han sig till Carys.
"De skulle nog låta dig titta runt också. De har det mesta och lite till."
Carys ryckte lätt på axlarna åt det undvikande svaret. "Själv har jag alltid föredragit sten och metall, trä är så vekt."
Sedan vände hon sig till Maolo. "Allt möjligt säger du? Det låter lovande, kan vara värt ett besök. Var ligger denna butik?"
Tacksam för att ha sluppit fler frågor slappnade hon av lite och kände genast hur kall hon blivit.
"Det vore väldigt snällt av dig om du kunde visa var denna affär ligger. Jag börjar känna mig ganska frusen av att gå runt med de här trasorna."
"Jag kanske ska presentera mig. Kedira," sa hon och räckte trevande fram handen.
//Kläms
"Maolo, från Tlunahalvön. Jag känner till en liten affär där du skulle kunna hitta kläder, vilket jag antar att du fortfarande är intresserad av."
Sedan vände han sig till Carys.
"De skulle nog låta dig titta runt också. De har det mesta och lite till."
Carys ryckte lätt på axlarna åt det undvikande svaret. "Själv har jag alltid föredragit sten och metall, trä är så vekt."
Sedan vände hon sig till Maolo. "Allt möjligt säger du? Det låter lovande, kan vara värt ett besök. Var ligger denna butik?"
Tacksam för att ha sluppit fler frågor slappnade hon av lite och kände genast hur kall hon blivit.
"Det vore väldigt snällt av dig om du kunde visa var denna affär ligger. Jag börjar känna mig ganska frusen av att gå runt med de här trasorna."
"Jag kanske ska presentera mig. Kedira," sa hon och räckte trevande fram handen.
//Kläms
