Del 14
Han hoppades att ingen skulle göra något överilat, och andades ut smått när de kom fram utan incident till en grönmålad trädörr på en av de trånga gatorna. Färgen på dörren hade flagnat avsevärt, men dörren i sig var av bastant trä.
Maolo funderade lite och bestämde sig för att det var bäst att bara gå in. Han fick handskas med ägarinnans vilket-humör-hon-nu-var-på-utbrott på något sätt.
Vid första anblicken när man kom in verkade affären väldigt liten och oerhört överbelamrad, men om man stannade en stund och verkligen såg sig omkring upptäckte man att den i själva verket sträckte sig ganska långt in i byggnaden. Det fanns inga fönster och det enda ljuset kom från en närmast överdriven mängd vaxljus placerade på svävande keramikskivor. Själva ljusen verkade även de vara besvärjade. Så vitt någon visste hade de aldrig bytts ut. Eller så hade ägarinnan ett oändligt lager av halvt nedbrända vaxljus (Maolo trodde mer på den första hypotesen).
Just för tillfället var affären tom.
Carys trivdes med tanken på att nu ha en massiv dörr mellan sig själv och de skumma typerna i gränderna. Rummet de befann sig i fick henne genast att känna sig bättre till mods. Hemtrevliga levitationsformler och frysta ljuslågor, äntligen något hon förstod sig på. Hon granskade intresserat de överbelamrade hyllorna, de innehöll verkligen en mycket blandad samling föremål. Hon sköt tillbaka stråhatten för att få bättre uppsikt över vad som fanns därinne.
"Intressant affär", mumlade hon fundersamt.
När Kedira tittade sig runt i affären blev hon överväldigad av det totala kaos som verkade råda. Allt låg utspritt i olika högar och inget av föremålen i högarna verkade ha någon koppling till de andra föremålen i samma hög. Men det var åtminstone varmt och skönt.
Hon gick lite längre in i rummet för att leta reda på nya kläder som kunde ersätta henne gamla förstörda plagg. Att hitta något lika bra som det hon var van vid skulle inte bli lätt och hon skulle antagligen bli tvungen att nöja sig med något billigt som hon kunde byta ut så fort ett bättre alternativ dök upp.
//Kläms
Maolo funderade lite och bestämde sig för att det var bäst att bara gå in. Han fick handskas med ägarinnans vilket-humör-hon-nu-var-på-utbrott på något sätt.
Vid första anblicken när man kom in verkade affären väldigt liten och oerhört överbelamrad, men om man stannade en stund och verkligen såg sig omkring upptäckte man att den i själva verket sträckte sig ganska långt in i byggnaden. Det fanns inga fönster och det enda ljuset kom från en närmast överdriven mängd vaxljus placerade på svävande keramikskivor. Själva ljusen verkade även de vara besvärjade. Så vitt någon visste hade de aldrig bytts ut. Eller så hade ägarinnan ett oändligt lager av halvt nedbrända vaxljus (Maolo trodde mer på den första hypotesen).
Just för tillfället var affären tom.
Carys trivdes med tanken på att nu ha en massiv dörr mellan sig själv och de skumma typerna i gränderna. Rummet de befann sig i fick henne genast att känna sig bättre till mods. Hemtrevliga levitationsformler och frysta ljuslågor, äntligen något hon förstod sig på. Hon granskade intresserat de överbelamrade hyllorna, de innehöll verkligen en mycket blandad samling föremål. Hon sköt tillbaka stråhatten för att få bättre uppsikt över vad som fanns därinne.
"Intressant affär", mumlade hon fundersamt.
När Kedira tittade sig runt i affären blev hon överväldigad av det totala kaos som verkade råda. Allt låg utspritt i olika högar och inget av föremålen i högarna verkade ha någon koppling till de andra föremålen i samma hög. Men det var åtminstone varmt och skönt.
Hon gick lite längre in i rummet för att leta reda på nya kläder som kunde ersätta henne gamla förstörda plagg. Att hitta något lika bra som det hon var van vid skulle inte bli lätt och hon skulle antagligen bli tvungen att nöja sig med något billigt som hon kunde byta ut så fort ett bättre alternativ dök upp.
//Kläms
Kommentarer
Trackback
