Del 32
Det lilla udda sällskapet följde den stora vägen ut från Kellia tills den förgrenade sig. Där tog de av och följde sedan flodbanken resten av vägen tills solen långsamt började gå ner på himlen.
Carys såg med lättnad hur solen sakta sjönk allt närmre horisonten. Med andan i halsen som en följd av det relativt höga tempot, men alltför stolt för att be de andra att sänka tempot var Carys glad över att marschen snart var slut för dagen.
”Det börjar bli ganska sent så jag föreslår att vi sätter upp vårt läger här.” Kedira stannade upp och ställde ner sin säck på marken.
”Jag antar att ni är hungriga nu. Vill ni ha fisk eller något annat kött att äta?” Hon vände sig mot Carys och studerade henne ett ögonblick och se sedan:
”Du ser rätt trött ut så jag föreslår att du gör upp en eld. För visst kan du göra upp en eld?” Sedan vände hon sig mot Maolo.
”Det kanske är bäst att du fiskar så kan jag gå och leta efter ätbara växter.”
//Kläms
Del 31
"Det är extremt vattentäta säckar gjorda av sälskinn från Tlunahalvön." svarade Maolo."Min egen har jag själv tillverkat. Och vi behöver en för paketet om jag ska bära runt på det. Jag föreslår att vi följer Serfafloden så länge som möjligt och sedan bryter av mot väster." fortsatte han sedan till de båda kvinnorna.
"Låter som ett bra förslag, tycker jag. Floden strömmar ju nästan rakt västerifrån här.", sa Carys bekräftande. Det här går ju riktigt bra, tänkte hon. Verkar som att Maolo är lite av en ledartyp, utmärkt! Ju mindre onödig uppmärksamhet hon drog till sig desto bättre.
Om Kedira varit ensam skulle hon genast antagit sin andra skepnad och tagit några rejäla språng för att sedan sakta av till en snabb gångtakt som hon kunde hålla flera dagar utan att tröttas ut. Men hon litade inte tillräckligt mycket på sina reskamrater för att känna sig fri att byta skepnad och dessutom var hon tvungen att hålla ett tempo som alla klarade av och åtminstone Carys skulle få det väldigt jobbigt.
Istället för att fundera vidare på detta började hon studera omgivningen för att ta reda på vilka sorters djur och växter det kunde tänkas leva i den här miljön. Hon hade visserligen vandrat längs den här vägen bara några timmar tidigare men då var hon fokuserad på att ta sig in i Kellia. Senast hon jagat hade hon en bra bit kvar till staden.
//Kläms
"Låter som ett bra förslag, tycker jag. Floden strömmar ju nästan rakt västerifrån här.", sa Carys bekräftande. Det här går ju riktigt bra, tänkte hon. Verkar som att Maolo är lite av en ledartyp, utmärkt! Ju mindre onödig uppmärksamhet hon drog till sig desto bättre.
Om Kedira varit ensam skulle hon genast antagit sin andra skepnad och tagit några rejäla språng för att sedan sakta av till en snabb gångtakt som hon kunde hålla flera dagar utan att tröttas ut. Men hon litade inte tillräckligt mycket på sina reskamrater för att känna sig fri att byta skepnad och dessutom var hon tvungen att hålla ett tempo som alla klarade av och åtminstone Carys skulle få det väldigt jobbigt.
Istället för att fundera vidare på detta började hon studera omgivningen för att ta reda på vilka sorters djur och växter det kunde tänkas leva i den här miljön. Hon hade visserligen vandrat längs den här vägen bara några timmar tidigare men då var hon fokuserad på att ta sig in i Kellia. Senast hon jagat hade hon en bra bit kvar till staden.
//Kläms
Del 30
Maolo nickade och begrundade vad alla sagt en stund.
"Onödigt att handla något då" sa han till sist. "Bättre att spara på våra mynt tills vi faktiskt behöver dem."
Med de orden vände han och började gå mot stadsportarna som ledde ut ur Kellia mot själva Soanien. Men innan de kom ut slank han in i en liten bod, och kom efter en stund ut igen med paketet han fått från Irjana instoppat i ett fodral av samma glänsande material som säcken han hade på sin egen rygg.
Carys följde förnöjt med Maolo och Kedira mot stadsportarna. Av allt att döma skulle färden bli betydligt lättare än vad hon befarat.
Snart lämnade de staden, och ett vidsträckt landskap av åkermark och landsväg bredde ut sig framför dem.
Kedira var glad att de kommit iväg så pass snabbt och sluppit alla förberedelser Maolo hade pratat om. Men det var en sak hon undrade över.
"Vad är det för speciellt med de där säckarna du har? Var det verkligen nödvändigt att köpa en till paketet också?"
//Kläms
"Onödigt att handla något då" sa han till sist. "Bättre att spara på våra mynt tills vi faktiskt behöver dem."
Med de orden vände han och började gå mot stadsportarna som ledde ut ur Kellia mot själva Soanien. Men innan de kom ut slank han in i en liten bod, och kom efter en stund ut igen med paketet han fått från Irjana instoppat i ett fodral av samma glänsande material som säcken han hade på sin egen rygg.
Carys följde förnöjt med Maolo och Kedira mot stadsportarna. Av allt att döma skulle färden bli betydligt lättare än vad hon befarat.
Snart lämnade de staden, och ett vidsträckt landskap av åkermark och landsväg bredde ut sig framför dem.
Kedira var glad att de kommit iväg så pass snabbt och sluppit alla förberedelser Maolo hade pratat om. Men det var en sak hon undrade över.
"Vad är det för speciellt med de där säckarna du har? Var det verkligen nödvändigt att köpa en till paketet också?"
//Kläms
Del 29
Maolo ledda ut dem från de mörka kvarteren och in på en ljus, relativt trafikerad gata. De kunde se Kellias gigantiska marknadstorg därifrån.
"Först måste vi konstatera vad var och en av oss har för styrkor och brister när det gäller resande. Jag för min del är kapabel till att bygga enklare båtar och flottar från obearbetade naturliga material. Jag är även en god fiskare och känner till floran och faunan i olika typer av vatten. Däremot vet jag inte hur man skaffar mat på land."
Carys ryckte lätt på axlarna. "Styrkor och brister?" hon fingrade lätt på ett av metallkloten hon format tidigare. "Med de tekniker jag bemästrar blir rent vatten aldrig något problem, ej heller trasiga metallredskap, spännen och liknande." som för att illustrera det hon sa spann sig det lilla metallklotet kvickt kring hennes ena finger i formen av en ring. "Sen vad gäller brister... Brister har vi alla gott om, men av förklarliga skäl undviker jag helst oroligheter, det där lilla tricket i butiken förut hade knappast fungerat om angreppet varit mer motiverat.", sa hon och log svalt.
"Jag är en utmärkt jägare på land, så kött behöver vi inte sakna. Och jag har tillräckligt bra kunskap om växter för att veta vad man bör undvika och vad som går att äta. Jag är van vid att leva nära naturen, storstäder och människor däremot är jag inte riktigt lika bra på att handskas med. Men ingen är perfekt."
//Kläms
"Först måste vi konstatera vad var och en av oss har för styrkor och brister när det gäller resande. Jag för min del är kapabel till att bygga enklare båtar och flottar från obearbetade naturliga material. Jag är även en god fiskare och känner till floran och faunan i olika typer av vatten. Däremot vet jag inte hur man skaffar mat på land."
Carys ryckte lätt på axlarna. "Styrkor och brister?" hon fingrade lätt på ett av metallkloten hon format tidigare. "Med de tekniker jag bemästrar blir rent vatten aldrig något problem, ej heller trasiga metallredskap, spännen och liknande." som för att illustrera det hon sa spann sig det lilla metallklotet kvickt kring hennes ena finger i formen av en ring. "Sen vad gäller brister... Brister har vi alla gott om, men av förklarliga skäl undviker jag helst oroligheter, det där lilla tricket i butiken förut hade knappast fungerat om angreppet varit mer motiverat.", sa hon och log svalt.
"Jag är en utmärkt jägare på land, så kött behöver vi inte sakna. Och jag har tillräckligt bra kunskap om växter för att veta vad man bör undvika och vad som går att äta. Jag är van vid att leva nära naturen, storstäder och människor däremot är jag inte riktigt lika bra på att handskas med. Men ingen är perfekt."
//Kläms
Del 28
"Trots att vi är främlingar för varandra vinner vi på att resa tillsammans" avbröt Maolo kvinnornas konversation. "Men vi kan inte bara ge oss av nu på en gång. Vi behöver planera för alla eventualiteter, och räkna med att behöva skaffa allt så som mat, vatten och skydd på egen hand."
Han drog ena handen genom sitt långa, mörka hår så att hans blågrå ögon för en sekund syntes helt klart.
"Men vi kan inte stå här och diskutera det."
Carys log smalt, äntligen gick det som hon ville. Det var nästan för bra för att vara sant, folk fungerade likadant överallt, hamnskiftare eller inte. Såg man mindre hotfull ut än andra i sin omgivning var det nästan för enkelt att vinna någons förtroende. Nöjd med framgången svarade hon: "Ja, detta är ingen plats för den här sortens samtal, vem vet vilka öron som kan tänkas lyssna?"
Carys lät blicken vandra längs grändens sidor, som för att försöka se om där doldes någon av tvivelaktig karaktär.
"Maolo, du verkar känna till staden, har du någon bättre plats att föreslå för det här samtalet?", frågade hon sakligt.
Kedira kände på sig att det var bäst att hålla ett öga på Carys. För tillfället verkade hon vänlig och pålitlig men det som hade inträffat i butiken tydde på något annat.
Om det var något hon hade svårt att förstå var det varför människor var tvungna att förbereda så mycket innan de gav sig ut på längre resor. Mat och vatten fanns det gott om i naturen (med undantag för den massiva bergskedjan i norr och öknen bortom den) och skydd från vädret gick lätt att ordna med det naturen hade att erbjuda. Men om det här samarbetet skulle fungera hade hon inget annat val än att gå med på alla de förberedelser de två andra fann nödvändiga.
//Kläms
Han drog ena handen genom sitt långa, mörka hår så att hans blågrå ögon för en sekund syntes helt klart.
"Men vi kan inte stå här och diskutera det."
Carys log smalt, äntligen gick det som hon ville. Det var nästan för bra för att vara sant, folk fungerade likadant överallt, hamnskiftare eller inte. Såg man mindre hotfull ut än andra i sin omgivning var det nästan för enkelt att vinna någons förtroende. Nöjd med framgången svarade hon: "Ja, detta är ingen plats för den här sortens samtal, vem vet vilka öron som kan tänkas lyssna?"
Carys lät blicken vandra längs grändens sidor, som för att försöka se om där doldes någon av tvivelaktig karaktär.
"Maolo, du verkar känna till staden, har du någon bättre plats att föreslå för det här samtalet?", frågade hon sakligt.
Kedira kände på sig att det var bäst att hålla ett öga på Carys. För tillfället verkade hon vänlig och pålitlig men det som hade inträffat i butiken tydde på något annat.
Om det var något hon hade svårt att förstå var det varför människor var tvungna att förbereda så mycket innan de gav sig ut på längre resor. Mat och vatten fanns det gott om i naturen (med undantag för den massiva bergskedjan i norr och öknen bortom den) och skydd från vädret gick lätt att ordna med det naturen hade att erbjuda. Men om det här samarbetet skulle fungera hade hon inget annat val än att gå med på alla de förberedelser de två andra fann nödvändiga.
//Kläms
Del 27
Maolo tittade förvånat på den stängda dörren, sedan skakade han på huvudet och suckade.
"Hon har kraftiga humörsvängningar när hon börjar diskutera "folket" som hon kallar det. Hon är närmast religiöst besatt av det."
Han såg ner på det bruna, nästan famnstora paketet han fått sig tilldelat. Det var inslaget i något sorts brunt papper med en mängd band knutna runt det. Allt som allt såg det ganska alldagligt ut.
Maolo stirrade på det länge medan han verkade fundera djupt. Sedan nickade han för sig själv.
"Det finns ingenting nytt i Kellia längre. Jag kan lika gärna åka västerut som att åka hem. Kanske kan jag hitta några nya intressanta material för båtbygge." mumlade han.
"Västerut? Är ni på väg västerut? Vilket sammanträffande, min väg för mig också västerut. Kanske gynnas vi alla av att färdas tillsammans?" föreslog hon med hopp om att de båda hamnskiftarna (om de nu var det) också skulle inse fördelarna i idén.
"Jo, Irjana gav oss något paket som hon ville att vi skulle ta till någon i väster. Att färdas i grupp brukar vara en fördel, så länge man kan lita på de man reser med." Det sista sa hon med lite vassare tonfall och hoppades att Carys skulle uppfatta att Kedira inte riktigt litade på henne än.
//Kläms
"Hon har kraftiga humörsvängningar när hon börjar diskutera "folket" som hon kallar det. Hon är närmast religiöst besatt av det."
Han såg ner på det bruna, nästan famnstora paketet han fått sig tilldelat. Det var inslaget i något sorts brunt papper med en mängd band knutna runt det. Allt som allt såg det ganska alldagligt ut.
Maolo stirrade på det länge medan han verkade fundera djupt. Sedan nickade han för sig själv.
"Det finns ingenting nytt i Kellia längre. Jag kan lika gärna åka västerut som att åka hem. Kanske kan jag hitta några nya intressanta material för båtbygge." mumlade han.
"Västerut? Är ni på väg västerut? Vilket sammanträffande, min väg för mig också västerut. Kanske gynnas vi alla av att färdas tillsammans?" föreslog hon med hopp om att de båda hamnskiftarna (om de nu var det) också skulle inse fördelarna i idén.
"Jo, Irjana gav oss något paket som hon ville att vi skulle ta till någon i väster. Att färdas i grupp brukar vara en fördel, så länge man kan lita på de man reser med." Det sista sa hon med lite vassare tonfall och hoppades att Carys skulle uppfatta att Kedira inte riktigt litade på henne än.
//Kläms
Del 26
Irjana hoppade till lite vid Kediras röst och snodde runt så häftigt att hennes klänningskjol slog emot och välte omkull diverse objekt som stod på golvet.
"Jag känner väl igen mitt eget folk!" utropade Irjana och slog armarna om Kedira samtidigt som affärens temperatur gick tillbaka till normalt. "Dina kläder säger mig att du är från inlandet, från en värld så olik kusten. Men ändå är vi samma folk!"
Sedan mindes hon plötsligt Maolo.
"Gör dig själv användbar!" sa hon befallande medan hon släppte Kedira och rotade fram ett paket från bakom disken. "Det här ska till vårt folk i väst! Ta det till dem!"
Maolo bara stirrade på Irjana som om hon var galen utan att röra sig, så Irjana tryckte paketet i famnen på honom och körde sen ut honom och Kedira på gatan.
Carys funderingar bröts raskt då Maolo och Kedira snubblade ut genom porten, av allt att döma utkörda i hast av Irjana. Hamnskiftare! Alltid lika instabila i humöret! När dörren slagits igen vände sig Carys till Maolo och frågade: "Är hon alltid sådan? Vad var det hon reagerade så kraftigt på?"
Kedira blev lite lätt förvånad när hon såg att Carys fortfarande stod kvar utanför butiken men hon var för upptagen med att ta in det Irjana hade sagt för att ta någon större notis om det. 'Vårt folk... menar hon mitt och hennes, eller inkluderar hon även Maolo? ... Om jag följer med väster ut får jag väl veta förr eller senare.'
Trots att hon just avslutat en lång resa såg hon fram emot att ge sig av igen. Det fanns inget så uppiggande som att vara på resande fot.
//Kläms
"Jag känner väl igen mitt eget folk!" utropade Irjana och slog armarna om Kedira samtidigt som affärens temperatur gick tillbaka till normalt. "Dina kläder säger mig att du är från inlandet, från en värld så olik kusten. Men ändå är vi samma folk!"
Sedan mindes hon plötsligt Maolo.
"Gör dig själv användbar!" sa hon befallande medan hon släppte Kedira och rotade fram ett paket från bakom disken. "Det här ska till vårt folk i väst! Ta det till dem!"
Maolo bara stirrade på Irjana som om hon var galen utan att röra sig, så Irjana tryckte paketet i famnen på honom och körde sen ut honom och Kedira på gatan.
Carys funderingar bröts raskt då Maolo och Kedira snubblade ut genom porten, av allt att döma utkörda i hast av Irjana. Hamnskiftare! Alltid lika instabila i humöret! När dörren slagits igen vände sig Carys till Maolo och frågade: "Är hon alltid sådan? Vad var det hon reagerade så kraftigt på?"
Kedira blev lite lätt förvånad när hon såg att Carys fortfarande stod kvar utanför butiken men hon var för upptagen med att ta in det Irjana hade sagt för att ta någon större notis om det. 'Vårt folk... menar hon mitt och hennes, eller inkluderar hon även Maolo? ... Om jag följer med väster ut får jag väl veta förr eller senare.'
Trots att hon just avslutat en lång resa såg hon fram emot att ge sig av igen. Det fanns inget så uppiggande som att vara på resande fot.
//Kläms
Del 25
"Tänk" sa Maolo med hård röst. "Överväg."
Irjana verkade inte ta någon notis om den unge mannens ord, men hon stannade upp bakom hans arm. Hennes ögon blixtrade fortfarande och temperaturen i affären gick inte upp, men det verkade inte bli värre.
"Tänk" sa Maolo återigen.
"Få ut henne härifrån" sa Irjana lågt utan att ta blicken från Carys. "Ut med er alla. UT!"
Carys backade långsamt undan mot dörren. Bäst att ta det säkra före det osäkra, tänkte hon och gled utan ett ord ut genom den kraftiga porten. Gränden utanför ingav lika mycket respekt som tidigare, men just nu var den att föredra framför butiken med den galna hamnskifterskan. Och de andra sen? Var de också Skiftare, eller något annat? Nej, det var nog bäst att försvinna, men vart? Rådlös stod hon och spanade utefter grändens båda riktningar.
När Carys hade lämnat butiken gick Kedira långsamt fram mot Irjana. Hon ville veta exakt hur mycket denna märkliga person visste om henne.
"Jag antar att åtminstone du, Irjana, har listat ut vad jag egentligen är..." började hon lite osäkert. "Och nu när du har avslöjat din hemlighet för mig kan jag lika gärna bekräfta det du redan har gissat. Ja, jag är som du. Jag är också hamnskiftare." Då kom hon ihåg att även Maolo var kvar i rummet. Hon stelnade till för en sekund men hon slappnade snabbt av igen. Maolo verkade känna Irjana ganska väl och det fanns inga tvivel om att han visste att hon var hamnskiftare. Han hade antagligen också gissat att även Kedira var det.
"Hur mycket har du lyckats gissa dig till? Eller känner du redan till mig på något sätt?"
//Kläms
Irjana verkade inte ta någon notis om den unge mannens ord, men hon stannade upp bakom hans arm. Hennes ögon blixtrade fortfarande och temperaturen i affären gick inte upp, men det verkade inte bli värre.
"Tänk" sa Maolo återigen.
"Få ut henne härifrån" sa Irjana lågt utan att ta blicken från Carys. "Ut med er alla. UT!"
Carys backade långsamt undan mot dörren. Bäst att ta det säkra före det osäkra, tänkte hon och gled utan ett ord ut genom den kraftiga porten. Gränden utanför ingav lika mycket respekt som tidigare, men just nu var den att föredra framför butiken med den galna hamnskifterskan. Och de andra sen? Var de också Skiftare, eller något annat? Nej, det var nog bäst att försvinna, men vart? Rådlös stod hon och spanade utefter grändens båda riktningar.
När Carys hade lämnat butiken gick Kedira långsamt fram mot Irjana. Hon ville veta exakt hur mycket denna märkliga person visste om henne.
"Jag antar att åtminstone du, Irjana, har listat ut vad jag egentligen är..." började hon lite osäkert. "Och nu när du har avslöjat din hemlighet för mig kan jag lika gärna bekräfta det du redan har gissat. Ja, jag är som du. Jag är också hamnskiftare." Då kom hon ihåg att även Maolo var kvar i rummet. Hon stelnade till för en sekund men hon slappnade snabbt av igen. Maolo verkade känna Irjana ganska väl och det fanns inga tvivel om att han visste att hon var hamnskiftare. Han hade antagligen också gissat att även Kedira var det.
"Hur mycket har du lyckats gissa dig till? Eller känner du redan till mig på något sätt?"
//Kläms
Del 24
Irjanas ögon blixtrade till vid Carys ord, och med ens kändes affären flera grader kallare. Maolo suckade lite för sig själv. Han hade räknat med detta när han beräknat konsekvenserna i ta Carys och Kedira hit, men han hade hoppats på att få slippa det.
"De vidriga människorna lär sig aldrig" väste den grönklädda kvinnan vredgat med en hatisk blick. "De tror att de fortfarande kan ignorera och förslava andra folk. Lagar och regler skapade av lögnare och bedragare håller aldrig, vare sig nu eller då. Att den här staden är korrupt och förstörd berör dem knappast. Den byggdes på ruttna brädor och lik."
Medan hon talat hade Irjana tagit några hotfulla steg mot Cadys. När hon stod bredvid Maolo sträckte han ut en arm för att spärra av vägen för henne.
Carys rös till då hon kände temperaturen sjunka. En hamnskiftare! Det gick då inte att ta miste på, som alltid innan ett skifte sjönk omgivningens temperatur. En blixtsnabb knyck på handleden, och metallbitarna i hennes ficka flög fram och splittrades till ett moln av små, sylvassa nålar i luften framför henne. Hon lät dem sväva framför sig, men var lättad då Maolo spärrade Irjanas väg. Tydligen hade hon berört ett känsligt ämne, bäst att fortsättningsvis väga orden noga.
Med ett svep av handen samlade hon nålarna till tre jämna klot svävandes en decimeter ovanför sin handflata.
"Jag förstår om frågan upprörde, och ber om ursäkt för min okänslighet, Skiftare.", sa Carys försiktigt, tänkte noga över varje ord. Kring hamnskiftare kunde man aldrig veta, känsligare temperament fick man leta efter!
Så Irjana var inte heller helt mänsklig. Det förklarade varför hon frågat om Kedira var "en av oss". Kediras utseende och beteende speglade tydligt vad som dolde sig under ytan så det var inte konstigt att Irjana hade lyckats lista ut mer än Kedira var villig att avslöja.
//Kläms
"De vidriga människorna lär sig aldrig" väste den grönklädda kvinnan vredgat med en hatisk blick. "De tror att de fortfarande kan ignorera och förslava andra folk. Lagar och regler skapade av lögnare och bedragare håller aldrig, vare sig nu eller då. Att den här staden är korrupt och förstörd berör dem knappast. Den byggdes på ruttna brädor och lik."
Medan hon talat hade Irjana tagit några hotfulla steg mot Cadys. När hon stod bredvid Maolo sträckte han ut en arm för att spärra av vägen för henne.
Carys rös till då hon kände temperaturen sjunka. En hamnskiftare! Det gick då inte att ta miste på, som alltid innan ett skifte sjönk omgivningens temperatur. En blixtsnabb knyck på handleden, och metallbitarna i hennes ficka flög fram och splittrades till ett moln av små, sylvassa nålar i luften framför henne. Hon lät dem sväva framför sig, men var lättad då Maolo spärrade Irjanas väg. Tydligen hade hon berört ett känsligt ämne, bäst att fortsättningsvis väga orden noga.
Med ett svep av handen samlade hon nålarna till tre jämna klot svävandes en decimeter ovanför sin handflata.
"Jag förstår om frågan upprörde, och ber om ursäkt för min okänslighet, Skiftare.", sa Carys försiktigt, tänkte noga över varje ord. Kring hamnskiftare kunde man aldrig veta, känsligare temperament fick man leta efter!
Så Irjana var inte heller helt mänsklig. Det förklarade varför hon frågat om Kedira var "en av oss". Kediras utseende och beteende speglade tydligt vad som dolde sig under ytan så det var inte konstigt att Irjana hade lyckats lista ut mer än Kedira var villig att avslöja.
//Kläms
Del 23
"Sedan jag kom hit för ungefär 15 år sedan" svarade Irjana.
"Kom, jag ska visa dig ett utrymme du kan använda." fortsatte hon sedan och visade vägen för Kedira till ett undangömt hörn mellan några hyllor. "Ingen ser något här."
Maolo hade nu tappat intresset för maskinen i hörnet och ställde sig vid disken. Han visste att Irjana troligen skulle hitta på något som de kunde göra åt henne, men han kunde inte ta ställning till det om han inte kände till konsekvenserna. Sådana fanns det alltid.
"15 år?" upprepade hon förvånat. "Då måste ni ha varit med när oroligheterna startade, när det gamla systemet slutligen kollapsade! Säg mig, har de lyckats återställa ordningen till staden än?
Carys hade länge undrat hur Soanien skulle kunna återhämta sig från de våldsamma konflikter som skakat landet sedan tio år tillbaka. Skillnaderna mellan landets invånare hade blivit allt för stora för att människornas lagar skulle kunna accepteras fullt ut, och det hade oundvikligen lett till ett uppror. Ett uppror som skakade hela systemet i grunden och kastade ner landet i en laglös tillvaro.
Kedira fortsatte lyssna på samtalet när hon bytte till de nyinköpta kläderna. Hon visste inte så mycket om de oroligheter Carys pratade om eftersom hon levde ganska avskillt och det var inte ofta hon gav sig ut på långa resor som den här.
//Kläms
"Kom, jag ska visa dig ett utrymme du kan använda." fortsatte hon sedan och visade vägen för Kedira till ett undangömt hörn mellan några hyllor. "Ingen ser något här."
Maolo hade nu tappat intresset för maskinen i hörnet och ställde sig vid disken. Han visste att Irjana troligen skulle hitta på något som de kunde göra åt henne, men han kunde inte ta ställning till det om han inte kände till konsekvenserna. Sådana fanns det alltid.
"15 år?" upprepade hon förvånat. "Då måste ni ha varit med när oroligheterna startade, när det gamla systemet slutligen kollapsade! Säg mig, har de lyckats återställa ordningen till staden än?
Carys hade länge undrat hur Soanien skulle kunna återhämta sig från de våldsamma konflikter som skakat landet sedan tio år tillbaka. Skillnaderna mellan landets invånare hade blivit allt för stora för att människornas lagar skulle kunna accepteras fullt ut, och det hade oundvikligen lett till ett uppror. Ett uppror som skakade hela systemet i grunden och kastade ner landet i en laglös tillvaro.
Kedira fortsatte lyssna på samtalet när hon bytte till de nyinköpta kläderna. Hon visste inte så mycket om de oroligheter Carys pratade om eftersom hon levde ganska avskillt och det var inte ofta hon gav sig ut på långa resor som den här.
//Kläms
Del 22
"Annars hade jag inte varit här fortfarande" svarade Irjana med en illmarig blick åt Carys håll.
"Det är en del av någon form av pump" sa Maolo innan Irjana hann säga sitt pris på 57 kopparmynt till Kedira en andra gång.
"Va? Jaha, ja, vad bra." svarade hon ointresserat.
"Nej, i städer som denna är det förstås fatalt att göra alltför många missar, inte sant?", sa Carys överslätande, ivrig att flytta fokus från sin missplacerade nyfikenhet tidigare. "Hur länge har ni bedrivit den här verksamheten?" undrade hon och lät blicken fara över rummet.
"Du sa ju priset förut, kom jag på. Jag blev lite distraherad av din oväntade fråga och din välsignelse så jag lyssnade nog inte ordentligt." Hon sträckte ner handen i en av tunikans många fickor och tog fram de 57 kopparmynten.
"Du råkar inte ha något litet utrymme för mig att byta om på?" frågade hon medan hon räckte fram mynten.
//Kläms
"Det är en del av någon form av pump" sa Maolo innan Irjana hann säga sitt pris på 57 kopparmynt till Kedira en andra gång.
"Va? Jaha, ja, vad bra." svarade hon ointresserat.
"Nej, i städer som denna är det förstås fatalt att göra alltför många missar, inte sant?", sa Carys överslätande, ivrig att flytta fokus från sin missplacerade nyfikenhet tidigare. "Hur länge har ni bedrivit den här verksamheten?" undrade hon och lät blicken fara över rummet.
"Du sa ju priset förut, kom jag på. Jag blev lite distraherad av din oväntade fråga och din välsignelse så jag lyssnade nog inte ordentligt." Hon sträckte ner handen i en av tunikans många fickor och tog fram de 57 kopparmynten.
"Du råkar inte ha något litet utrymme för mig att byta om på?" frågade hon medan hon räckte fram mynten.
//Kläms
Del 21
"Det blir inte intressantare än såhär." sa Irjana och gick fram till disken för att rensa undan klädhögen och stoppa undan silvermyntet. "Så lilla fröken där borta kan sluta låtsar att mina varor är av intresse. Det blir förresten 57 kopparmynt tror jag. Ett helt silvermynt behöver jag inte för de här." fortsatte hon sedan medan hon gick förbi Kedira för att lägga undan plaggen på någon lagom dold hylla.
Carys stelnade till, situationen hade med ens tagit en allt annat än fördelaktig vändning. Hon vände sig mot Irjana med uppgiven min. "Det finns inget som undgår dig, eller hur?", sa hon bistert och fingrade förstrött på de ockrainfärgade lockarna vid ena örat.
Lättad och förvånad inspekterade Kedira skorna en sista gång.
"Hur mycket blir jag skyldig dig för allt det här?"
Hon kunde knappt tro att hon klarat sig undan så lätt. Kvinnan kanske visste mer än hon berättade men så länge de andra två inte fick reda på något fick det ändå räknas som en vinst att ha sluppit ännu fler frågor.
//Kläms
Carys stelnade till, situationen hade med ens tagit en allt annat än fördelaktig vändning. Hon vände sig mot Irjana med uppgiven min. "Det finns inget som undgår dig, eller hur?", sa hon bistert och fingrade förstrött på de ockrainfärgade lockarna vid ena örat.
Lättad och förvånad inspekterade Kedira skorna en sista gång.
"Hur mycket blir jag skyldig dig för allt det här?"
Hon kunde knappt tro att hon klarat sig undan så lätt. Kvinnan kanske visste mer än hon berättade men så länge de andra två inte fick reda på något fick det ändå räknas som en vinst att ha sluppit ännu fler frågor.
//Kläms
Del 20
Irjana log varmt åt den uppenbart obekväma Kedira. Sedan la hon plötsligt vänster hand på det gyllenbruna huvudet.
"Må magin ge ditt liv endast gott, och inget av det onda."
Vid Irjanas ord vände sig Maolo om och studerade de två med en förvånad blick.
Carys fortsatte att agera väldigt intresserad av föremålen på hyllorna, men kunde inte låta bli att undra vad som kunde ha föranlett Irjanas välsignelse. Uppenbarligen hade de båda (eller kanske till och med alla tre) främlingarna något gemensamt. Frågan var bara vad.
"Ehm... Tack..." Vad skulle det här betyda? Hur mycket av sanningen hade Irjana gissat? Och om hon gissat rätt, hur mycket skulle hon avslöja?
Kedira började bli riktigt orolig nu. Hon ville inte berätta sin hemlighet för vem som helst, men nu såg det ut som att hon inte hade något annat val än att låta dessa tre helt okända personer veta vem, eller snarare vad, hon egentligen var.
//Kläms
"Må magin ge ditt liv endast gott, och inget av det onda."
Vid Irjanas ord vände sig Maolo om och studerade de två med en förvånad blick.
Carys fortsatte att agera väldigt intresserad av föremålen på hyllorna, men kunde inte låta bli att undra vad som kunde ha föranlett Irjanas välsignelse. Uppenbarligen hade de båda (eller kanske till och med alla tre) främlingarna något gemensamt. Frågan var bara vad.
"Ehm... Tack..." Vad skulle det här betyda? Hur mycket av sanningen hade Irjana gissat? Och om hon gissat rätt, hur mycket skulle hon avslöja?
Kedira började bli riktigt orolig nu. Hon ville inte berätta sin hemlighet för vem som helst, men nu såg det ut som att hon inte hade något annat val än att låta dessa tre helt okända personer veta vem, eller snarare vad, hon egentligen var.
//Kläms
Del 19
"Här har du skor och en ränsel." sa Irjana med ett leende när hon dök fram från bakom ett skåp. Hon placerade tre par skor på golvet framför Kedira.
"De här är alla tre av mycket slittåligt material. Två av dem har även beständighetsbesvärjelser lagda över sig."
Hon studerade Kedira ingående medan flickan inspekterade skorna mycket noga. Tillslut kunde hon inte behärska sig längre.
"Är du en av oss?"
Carys blev genast intresserad av konversationen då Irjana ställt den märkliga frågan. Nog var det väl något med Kedira som inte riktigt stämde? Något i den genomträngande blicken, vaksamheten, hennes tysta steg och den avvikande hudtonen. Avvaktande travade Carys runt i butiken, som för att inspektera vad mer för skatter som hyllorna kunde tänkas rymma. I själva verket var hennes uppmärksamhet helt fäst på det pågående samtalet, och vilka intressanta detaljer som säkerligen skulle komma att avslöjas.
Det här var anledningen till varför hon försökte undvika främlingar så mycket som möjligt. Frågorna som oundvikligen skulle dyka upp förr eller senare.
"En av er? Nu förstår jag inte riktigt vad du menar." Kedira hoppades att hon lyckats dölja paniken i rösten men hon var inte helt säker.
//Kläms
"De här är alla tre av mycket slittåligt material. Två av dem har även beständighetsbesvärjelser lagda över sig."
Hon studerade Kedira ingående medan flickan inspekterade skorna mycket noga. Tillslut kunde hon inte behärska sig längre.
"Är du en av oss?"
Carys blev genast intresserad av konversationen då Irjana ställt den märkliga frågan. Nog var det väl något med Kedira som inte riktigt stämde? Något i den genomträngande blicken, vaksamheten, hennes tysta steg och den avvikande hudtonen. Avvaktande travade Carys runt i butiken, som för att inspektera vad mer för skatter som hyllorna kunde tänkas rymma. I själva verket var hennes uppmärksamhet helt fäst på det pågående samtalet, och vilka intressanta detaljer som säkerligen skulle komma att avslöjas.
Det här var anledningen till varför hon försökte undvika främlingar så mycket som möjligt. Frågorna som oundvikligen skulle dyka upp förr eller senare.
"En av er? Nu förstår jag inte riktigt vad du menar." Kedira hoppades att hon lyckats dölja paniken i rösten men hon var inte helt säker.
//Kläms
Del 18
Irjana betraktade Carys och silvermyntet hon hade i handen, och bet sig lite i läppen medan hon rumstrerade runt bland kläderna i affären. Diskret närmade hon sig Maolo och stötte till honom. Den unge mannen hoppade till och såg sig förvirrat om. När han upptäckte Carys som höll i en metallask han kände igen i ena handen och ett silvermynt i den andra förstod han.
"Det var inget större arbete att få tag i den" sa han med en axelryckning och vände sig tillbaka till maskinen.
Irjana nickade och gav en hög underkläder och en tunika till Kedira.
"Överenskommet." fortsatte hon medan hon gick på jakt efter ett par slittåliga skor.
"Utmärkt", genmälde Carys och placerade tydligt myntet på en inte alltför belamrad bordskant invid klädhögen. Asken fick glida ner i ränseln hon bar över axeln. Låsmekanismen fick hon ta itu med senare.
Kedira inspekterade omsorgsfullt kläderna Irjana hade letat fram. Hon kände på tyget och vände och vred på dem och la märke till varenda detalj.
"Om man bortser från att de här kläderna nästan helt saknar fickor så är de helt perfekta. Kvaliteten är riktigt bra och det är inte en massa onödigt tyg som bara är i vägen." Detta gjorde henne en aning förvånad. Hon hade räknat med att nöja sig med en tillfällig lösning på sitt klädproblem men de här plaggen var riktigt bra. Om hon bara kunde låta någon sy på fickor behövde hon inte bry sig om att leta efter en mer permanent lösning. Fast så här bra kläder skulle förmodligen kosta en del här i Kellia. Tur att hon hade tagit med sig mer pengar än hon trodde att hon skulle behöva.
//Kläms
"Det var inget större arbete att få tag i den" sa han med en axelryckning och vände sig tillbaka till maskinen.
Irjana nickade och gav en hög underkläder och en tunika till Kedira.
"Överenskommet." fortsatte hon medan hon gick på jakt efter ett par slittåliga skor.
"Utmärkt", genmälde Carys och placerade tydligt myntet på en inte alltför belamrad bordskant invid klädhögen. Asken fick glida ner i ränseln hon bar över axeln. Låsmekanismen fick hon ta itu med senare.
Kedira inspekterade omsorgsfullt kläderna Irjana hade letat fram. Hon kände på tyget och vände och vred på dem och la märke till varenda detalj.
"Om man bortser från att de här kläderna nästan helt saknar fickor så är de helt perfekta. Kvaliteten är riktigt bra och det är inte en massa onödigt tyg som bara är i vägen." Detta gjorde henne en aning förvånad. Hon hade räknat med att nöja sig med en tillfällig lösning på sitt klädproblem men de här plaggen var riktigt bra. Om hon bara kunde låta någon sy på fickor behövde hon inte bry sig om att leta efter en mer permanent lösning. Fast så här bra kläder skulle förmodligen kosta en del här i Kellia. Tur att hon hade tagit med sig mer pengar än hon trodde att hon skulle behöva.
//Kläms
