Del 15
Maolo såg sig fundersamt omkring efter ägarinnan när han plötsligt fick syn på klädtrave som försökte klämma sig fram mot disken.
"Vad är det där Ompa?" frågade han klädhögen.
"Det är kläder ser du väl, och helt nyanlända!"
En lite kraftigare kvinna vars favoritfärg uppenbart var skogsgrönt döck plötsligt fram när högen med kläder föll ner på disken.
"Jag får nog öva på att släppa svävningsformler", sa hon fundersamt och vände sig sedan mot sina nya kunder.
"Sluta med ditt sabla "Ompa" Maolo. Jag är då ingen gammal moster! Jag heter faktiskt Irjana."
Hon tittade lite misstänktsamt på Carys och Kedira.
"De är inte härifrån." sa Maolo snabbt.
"Välkomna till min lilla butik då!" sa Irjana glatt."Letar ni efter något?"
Carys nickade leende mot Irjana. "Kedira här är nog intresserad av något i klädväg, inte sant?"
Hon kastade en nyfiken blick mot en av hyllorna. "Själv skulle jag gärna vilja veta varifrån ni fått denna." sa hon och lyfte fram en liten fyrkantig ask från hyllan. Ungefär lika stor som en handflata, och med sirliga mönster kring alla sidor. Den lilla asken tycktes inte gå att öppna, men vikten skvallrade om att den var ihålig. "Någon har gjort sig stort besvär för att försegla denna, det är inte många som kan manipulera metall på det här sättet." konstaterade hon sakligt.
"Precis. Jag letar egentligen efter kläder som tål en hel del, har många fickor och som är gjorda av ett lätt och smidigt material men har du inget passande tar jag vad som helst som passar." Kedira visste precis vad hon var ute efter men trodde inte att den här kvinnan hade det hon sökte. Hemma var det lätt att hitta den sortens plagg men det berodde mest på att naturen ställde högre krav på kläder än livet i en storstad som Kellia gjorde.
"Allt är bättre än att frysa," fortsatte hon med ett leende.
//Kläms
"Vad är det där Ompa?" frågade han klädhögen.
"Det är kläder ser du väl, och helt nyanlända!"
En lite kraftigare kvinna vars favoritfärg uppenbart var skogsgrönt döck plötsligt fram när högen med kläder föll ner på disken.
"Jag får nog öva på att släppa svävningsformler", sa hon fundersamt och vände sig sedan mot sina nya kunder.
"Sluta med ditt sabla "Ompa" Maolo. Jag är då ingen gammal moster! Jag heter faktiskt Irjana."
Hon tittade lite misstänktsamt på Carys och Kedira.
"De är inte härifrån." sa Maolo snabbt.
"Välkomna till min lilla butik då!" sa Irjana glatt."Letar ni efter något?"
Carys nickade leende mot Irjana. "Kedira här är nog intresserad av något i klädväg, inte sant?"
Hon kastade en nyfiken blick mot en av hyllorna. "Själv skulle jag gärna vilja veta varifrån ni fått denna." sa hon och lyfte fram en liten fyrkantig ask från hyllan. Ungefär lika stor som en handflata, och med sirliga mönster kring alla sidor. Den lilla asken tycktes inte gå att öppna, men vikten skvallrade om att den var ihålig. "Någon har gjort sig stort besvär för att försegla denna, det är inte många som kan manipulera metall på det här sättet." konstaterade hon sakligt.
"Precis. Jag letar egentligen efter kläder som tål en hel del, har många fickor och som är gjorda av ett lätt och smidigt material men har du inget passande tar jag vad som helst som passar." Kedira visste precis vad hon var ute efter men trodde inte att den här kvinnan hade det hon sökte. Hemma var det lätt att hitta den sortens plagg men det berodde mest på att naturen ställde högre krav på kläder än livet i en storstad som Kellia gjorde.
"Allt är bättre än att frysa," fortsatte hon med ett leende.
//Kläms
Kommentarer
Trackback
