Del 27

Maolo tittade förvånat på den stängda dörren, sedan skakade han på huvudet och suckade.
"Hon har kraftiga humörsvängningar när hon börjar diskutera "folket" som hon kallar det. Hon är närmast religiöst besatt av det."
   Han såg ner på det bruna, nästan famnstora paketet han fått sig tilldelat. Det var inslaget i något sorts brunt papper med en mängd band knutna runt det. Allt som allt såg det ganska alldagligt ut.
Maolo stirrade på det länge medan han verkade fundera djupt. Sedan nickade han för sig själv.
"Det finns ingenting nytt i Kellia längre. Jag kan lika gärna åka västerut som att åka hem. Kanske kan jag hitta några nya intressanta material för båtbygge." mumlade han.
 
 
"Västerut? Är ni på väg västerut? Vilket sammanträffande, min väg för mig också västerut. Kanske gynnas vi alla av att färdas tillsammans?" föreslog hon med hopp om att de båda hamnskiftarna (om de nu var det) också skulle inse fördelarna i idén.
 
 
"Jo, Irjana gav oss något paket som hon ville att vi skulle ta till någon i väster. Att färdas i grupp brukar vara en fördel, så länge man kan lita på de man reser med." Det sista sa hon med lite vassare tonfall och hoppades att Carys skulle uppfatta att Kedira inte riktigt litade på henne än.




//Kläms

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0