Del 28
"Trots att vi är främlingar för varandra vinner vi på att resa tillsammans" avbröt Maolo kvinnornas konversation. "Men vi kan inte bara ge oss av nu på en gång. Vi behöver planera för alla eventualiteter, och räkna med att behöva skaffa allt så som mat, vatten och skydd på egen hand."
Han drog ena handen genom sitt långa, mörka hår så att hans blågrå ögon för en sekund syntes helt klart.
"Men vi kan inte stå här och diskutera det."
Carys log smalt, äntligen gick det som hon ville. Det var nästan för bra för att vara sant, folk fungerade likadant överallt, hamnskiftare eller inte. Såg man mindre hotfull ut än andra i sin omgivning var det nästan för enkelt att vinna någons förtroende. Nöjd med framgången svarade hon: "Ja, detta är ingen plats för den här sortens samtal, vem vet vilka öron som kan tänkas lyssna?"
Carys lät blicken vandra längs grändens sidor, som för att försöka se om där doldes någon av tvivelaktig karaktär.
"Maolo, du verkar känna till staden, har du någon bättre plats att föreslå för det här samtalet?", frågade hon sakligt.
Kedira kände på sig att det var bäst att hålla ett öga på Carys. För tillfället verkade hon vänlig och pålitlig men det som hade inträffat i butiken tydde på något annat.
Om det var något hon hade svårt att förstå var det varför människor var tvungna att förbereda så mycket innan de gav sig ut på längre resor. Mat och vatten fanns det gott om i naturen (med undantag för den massiva bergskedjan i norr och öknen bortom den) och skydd från vädret gick lätt att ordna med det naturen hade att erbjuda. Men om det här samarbetet skulle fungera hade hon inget annat val än att gå med på alla de förberedelser de två andra fann nödvändiga.
//Kläms
Han drog ena handen genom sitt långa, mörka hår så att hans blågrå ögon för en sekund syntes helt klart.
"Men vi kan inte stå här och diskutera det."
Carys log smalt, äntligen gick det som hon ville. Det var nästan för bra för att vara sant, folk fungerade likadant överallt, hamnskiftare eller inte. Såg man mindre hotfull ut än andra i sin omgivning var det nästan för enkelt att vinna någons förtroende. Nöjd med framgången svarade hon: "Ja, detta är ingen plats för den här sortens samtal, vem vet vilka öron som kan tänkas lyssna?"
Carys lät blicken vandra längs grändens sidor, som för att försöka se om där doldes någon av tvivelaktig karaktär.
"Maolo, du verkar känna till staden, har du någon bättre plats att föreslå för det här samtalet?", frågade hon sakligt.
Kedira kände på sig att det var bäst att hålla ett öga på Carys. För tillfället verkade hon vänlig och pålitlig men det som hade inträffat i butiken tydde på något annat.
Om det var något hon hade svårt att förstå var det varför människor var tvungna att förbereda så mycket innan de gav sig ut på längre resor. Mat och vatten fanns det gott om i naturen (med undantag för den massiva bergskedjan i norr och öknen bortom den) och skydd från vädret gick lätt att ordna med det naturen hade att erbjuda. Men om det här samarbetet skulle fungera hade hon inget annat val än att gå med på alla de förberedelser de två andra fann nödvändiga.
//Kläms
Kommentarer
Trackback
