Del 32
Det lilla udda sällskapet följde den stora vägen ut från Kellia tills den förgrenade sig. Där tog de av och följde sedan flodbanken resten av vägen tills solen långsamt började gå ner på himlen.
Carys såg med lättnad hur solen sakta sjönk allt närmre horisonten. Med andan i halsen som en följd av det relativt höga tempot, men alltför stolt för att be de andra att sänka tempot var Carys glad över att marschen snart var slut för dagen.
”Det börjar bli ganska sent så jag föreslår att vi sätter upp vårt läger här.” Kedira stannade upp och ställde ner sin säck på marken.
”Jag antar att ni är hungriga nu. Vill ni ha fisk eller något annat kött att äta?” Hon vände sig mot Carys och studerade henne ett ögonblick och se sedan:
”Du ser rätt trött ut så jag föreslår att du gör upp en eld. För visst kan du göra upp en eld?” Sedan vände hon sig mot Maolo.
”Det kanske är bäst att du fiskar så kan jag gå och leta efter ätbara växter.”
//Kläms
