Del 32
Det lilla udda sällskapet följde den stora vägen ut från Kellia tills den förgrenade sig. Där tog de av och följde sedan flodbanken resten av vägen tills solen långsamt började gå ner på himlen.
Carys såg med lättnad hur solen sakta sjönk allt närmre horisonten. Med andan i halsen som en följd av det relativt höga tempot, men alltför stolt för att be de andra att sänka tempot var Carys glad över att marschen snart var slut för dagen.
”Det börjar bli ganska sent så jag föreslår att vi sätter upp vårt läger här.” Kedira stannade upp och ställde ner sin säck på marken.
”Jag antar att ni är hungriga nu. Vill ni ha fisk eller något annat kött att äta?” Hon vände sig mot Carys och studerade henne ett ögonblick och se sedan:
”Du ser rätt trött ut så jag föreslår att du gör upp en eld. För visst kan du göra upp en eld?” Sedan vände hon sig mot Maolo.
”Det kanske är bäst att du fiskar så kan jag gå och leta efter ätbara växter.”
//Kläms
Del 31
"Låter som ett bra förslag, tycker jag. Floden strömmar ju nästan rakt västerifrån här.", sa Carys bekräftande. Det här går ju riktigt bra, tänkte hon. Verkar som att Maolo är lite av en ledartyp, utmärkt! Ju mindre onödig uppmärksamhet hon drog till sig desto bättre.
Om Kedira varit ensam skulle hon genast antagit sin andra skepnad och tagit några rejäla språng för att sedan sakta av till en snabb gångtakt som hon kunde hålla flera dagar utan att tröttas ut. Men hon litade inte tillräckligt mycket på sina reskamrater för att känna sig fri att byta skepnad och dessutom var hon tvungen att hålla ett tempo som alla klarade av och åtminstone Carys skulle få det väldigt jobbigt.
Istället för att fundera vidare på detta började hon studera omgivningen för att ta reda på vilka sorters djur och växter det kunde tänkas leva i den här miljön. Hon hade visserligen vandrat längs den här vägen bara några timmar tidigare men då var hon fokuserad på att ta sig in i Kellia. Senast hon jagat hade hon en bra bit kvar till staden.
//Kläms
