Del 11
Carys backade snabbt undan från kvinnan med amuletten, som nästan sett ut att vilja anfalla henne ett tag. Fler udda ritualer, tänkte hon och skakade raskt av sig tanken.
"Varför bär du runt på ett stycke trä, förresten?" frågade hon konfunderat. "Det verkar rätt märkligt att sätta så stort värde på något så obeständigt..."
"Det är inte bara ett stycke trä!" Upprört backade hon ett steg.
"Det är..." Kunde hon verkligen lita på dessa främlingar? "... ett arvegods." Bäst att ta det säkra före det osäkra och inte avslöja allt för mycket.
//Kläms
Ingen fortsättning?
Vi har alla tre mycket att göra och blogga ligger kanske inte riktigt högst på prioriteringslistan men jag (Kläms) kan försöka lägga upp åtminstone en ny del i veckan. Det är inte så mycket men det är ändå bättre än inget alls. :)
//Kläms (Blubbis och Sickan)
Del 10
”Hade varit lättare att hitta henne i havet” mumlade Maolo medan han försökte spana efter den vilda flickan bland alla människor. Han var visserligen lång, men det hjälpte inte bland så mycket folk, speciellt inte när det senaste modet verkade vara löjliga hattar för både kvinnor och män.
”Tror du hon har upptäckt att hon tappat något och… Carys, är inte det där hon?”
Maolo hade plötsligt fått syn på en trasklädd figur med en mycket olycklig uppsyn som sakta kom gående mot dem. Hon verkade ha tappat något och kunde inte hitta det.
”Jag tror det”, svarade Carys och gick fram till den trasklädda kvinnan. Visst var det hon alltid!
”Ursäkta mig, jag tror du tappade något förut”, sa hon och visade fram den slitna amuletten. ”Är den här din?”
"Åh! Tack så hemskt mycket!" Hon ryckte åt sig amuletten och kastade sig mot främlingen i en överlycklig kram.
"Men vänta lite, det är ju ni från hamnen! Var hittade ni den här och hur visste ni att den var min?"
//Kläms
